Kvällen som egentligen borde bestått av en jäklans massa matteplugg bestog av pepparkaksbakning. Det är ju trippelt så roligare och  dessutom är godare än en radda ekvationstal. Det är fortfarande lucia fast dagen börjar lida mot sitt slut, så jag passar på att önska er en trevlig/glad/god lucia!

Idag skulle vi göra en uppsättning som skulle innehålla en hästsvans, något slag av fläta och lockar. Det här är min tolkning!

Idag fick jag mitt tjocka hår permanentat av Linnéa och Matilda, utan permanentvätska dock. Resultatet blev inte så bra då mitt hår aldrig torkade men lite roligt såg det allt ut. Funderar på att permanenta mej på riktigt, men stora spolar så att det blir stora lockar. Skulle vara nice att prova men nackdelen är ju att det växer bort. Fast iof så måste man ju våga för att vinna!

Idag är det idolfinal. Den sista någonsin i Sverige, sägs och spekuleras det om. Jag hoppas nu när Moa har åkt ut att Amanda tar hem segern. Robin är bra han också men Amanda har sin egna stil och kör sitt egna race. Annorlunda på ett bra sett helt enkelt. Nu är det faktiskt på tiden att en tjej vinner också!

Samlar som vanligt torsdagar klockan 22.00 vuxenpoäng. Det är ju just nu som debatt har sändning. Väldigt intressant och jag älskar själv att debattera.

Imorgon ska jag färga på riktigt för första gången i salongen. (HAHA det rimma) Nervigt som vanligt men ska nog gå bra. Nu måste jag springa in i duschen så att inte mitt hår fortfarande är blött imorgon bitti (vilket det säkert kommer att vara ändå and i hate it.) Såg att det skulle bli storm imorgon.. Mindre bra.

Varför har jag inte kontaktat läkare tidigare? Nu kanske det har blivit ännu värre. Vågar inte ens ringa. Det gör så ont och jag är så yr. Känns inte bra det här.

Jag Mikaela och Anna smet oss in på arenan utan biljett som skulle kostat ca. 1000 spänn. På grund av Danny såklart. Vi klarade oss där inne i tre timmar tills en vakt kom och slängde ut oss. Därmed träffade jag inte Danny. Han var i den stad jag bor och har bott i hela livet och jag träffar honom inte. Aja, såg honom iaf. Nya tag blir det under Melodifestivalen!

Varför varför varföööör ska mitt liv vara så krångligt? Varför gör jag det krångligt?

Det känns som att mitt hjärta snart kommer att explodera. Det går och bär på så många känslor, positiva som negativa. En bomb har bildats i mitt hjärta. Hur ska jag vara? Vad ska jag göra? Vad ska det bli av mej? Skolan. Får ångest så fort jag tänker på den. Jag har vetat vad jag viljat gå för linje hela tiden men nu när jag väl är här så vet jag inte längre. Jag har viljat det här för mycket. Jag har haft för stora förhoppningar. Jag trodde jag skulle ha någon sorts talang som jag tydligen inte hade. Nu är jag en i mängden, igen. Jag går hela tiden och tänker "om några veckor blir det bättre" eller "en månad till så har det ordnat sej.." eller "om jag bara får ett jobb så kan jag börja leva". Jag skjuter fram min livsglädje hela tiden och glömmer bort att vara glad för det jag har. Jag kan inte ens se glädjen i det jag har. När jag är ensam hemma går jag runt och skriker, kastar saker och gråter för att jag inte blev någon annan. Samtidigt tänker jag att det inte finns någon bättre än mej. Jag har nog dubbelmoral i exakt allt. "Allt är bara så jobbigt just nu" skriver och tänker många men nej jag känner att allt är jobbigt jämt. Jag vill känna vardagsglädjen att t.ex. glädje sej åt att jag idag fick en sittplats på bussen men det går inte.

Igår bar det av hem till farmor min för lite födelsedagsfirande. Trevligt. Idag var det ju uppvisning som jag och de andra i min grupp väntat på. Det gick faktiskt bättre än vad jag trodde och var ganska kul.

Klippningen tycker jag gick bra och jag är nöjd. Jag och Mikaela lyfte efter klippningen våra arselen och drog och spana in Saades signering. Dock var man tvungen att att köpa skivan för att komma upp på signeringen så vi sket i det. Mikaela pratade lite med han efter och sa att "Danny hälsar" "däni?" man liksom bara nej? Skämt åsido. Efter ett tag gick Mikaela till hennes buss och jag var på väg till min då jag såg att Saade hoppade ur en bil. Ska jag/inte? Vafaaan klart jag ska snacka med han lite. Och så blev det. Ganska trevlig men divig. Dom som stod runt omkring och jobbade med honom hyperventilerade typ och blev helt till sej av gamla Saade. Sen åkte jag hem och sov. Nästan.