Du är varken bättre eller sämre än någon annan - argumenterande uppsats
Hon där borta av korridoren med svart sotigt hår granskar mig uppifrån och ned med ett ansiktsuttryck som får mig att framhäva känslan av oduglighet. Han där, som sitter någon decimeter ifrån mig på den röda plaststolen höjer det ena mörka och buskiga ögonbrynet när jag med snabba steg passerar. Att jag inte har anlagen till ett modellutseende och därmed inte ser ut som en modell är givet. Gud hade inte heller uppskattat mitt beteende om jag skulle tro på honom och jag varken kan, vill eller ska bete mig så heller. Skulle aldrig bete mig som den oskyldiga flickan som aldrig för en talan om sina egna uppriktiga åsikter bara för att jag är jag.
Med detta vill jag säga att utseendet inte ska spela någon roll. De senaste kläderna från det populära märket har en individ som jag förstås inte heller. Vad är en individ som jag då? Osynlig, utan värde eller rent utav kanske utan känslor? Kan ni svara på de enkla frågorna om varför jag inte duger precis som den människa som jag är? Ja just det, ni. Vilka är ”ni”? Jo, ”ni” är de människor som försöker visa sig flera nivåer högre och bättre genom med den lilla kraft de har, trycka ned de faktiskt riktigt starka människorna som av något motiv ”inte är som ni”.
Flera obehagligt sorgliga känslor kryper inom mig när någon har en negativ åsikt om någon annans utseende. Det går bara inte att förstå att vissa elaka, svaga och känslokalla människor kan klanka ned så fruktansvärt på personer som i sin tur får så vansinnigt lägre självförtroende men som dock döljer det med det berömda falska leendet.
Innan hösten sakta smög sig på och innan jag började här, på Solhagagymnasiet så trodde jag att man faktiskt hade lagt manken till och vuxit upp från sådana här barnsligheter men jag hade sorgligt nog fel.
För det första så ges aldrig chansen till att visa att jag faktiskt är så mycket mer än mitt yttre.
För det andra så kan de människor med ett ”bra” utseende föra en falsk markandsföring och genom sitt yttre få chansen till att spela någonting de inte är.
Och för det tredje så förlorar samhället tusentals intelligenta individer och därmed intelligenta tankar när man väljer individ efter utseende vid t.ex. jobbintervjuer.
Det är förståligt att människor har olika åsikter om utseende och jag är beredd på att folk kommer tycka mina åsikter kan jämföras med en påse skit men jag tror också att jag kan väcka åtminstone ett dussin tankeställare. Det är tufft att försöka acceptera sig själv när de högt placerade hela tiden är där och hårt knuffar ned mig eller dig för vår självkänsla-stege.
Du är varken bättre eller sämre än någon annan. Kom ihåg det.
Hopplös
Kommer jag alltid vara den fula som ingen vill ha? När ska det bli min tur? Den kanske aldrig kommer. Sitter där 50+ och fortfarande Forever alone. Jag är nog tydligen inte värd att älskas. Hur kan alla andrs lyckas, medan jag bara gråter?
