"jag bara måste krama dej en gång till alltså."

Snart är det ett år sen. Ett fucking år sen som jag var så lycklig. När jag satt och väntade på dej i evigheter för att du skulle få läsa min dikt jag skrivit till dej en gång till. När du kom ut efter all väntan. Där stod jag. Alldeles ensam, med dej. Den verkligen finaste människan på hela jorden. Jag blev så... glad? när du frågade om jag väntat så länge, bara för att få träffa dej en gång till och när du sa att jag var så söt. Innan jag går säger du en sak som länge kommer sitta kvar i mitt hjärta. "Jag bara måste krama dej en gång till alltså." Där står vi. Vi av alla människor. Kramar hårt men ändå mjukt om varandra innan jag måste säga hejdå. Allt det här har en egen alldeles speciell plats i mitt hjärta. Det bara är så.