kan inte sluta blicka tillbaka.
Där ligger den. Dagen med stort D. Som ett fint, alldelens underbart minne. Hur Erik berättade om sin första kärlek, hur Danny berättar att han och hans bror blev lämnade ensamma hemma i ett halvår, hur Mattias berättar hur han gick från att vara "tönt" till att bli "cool" och varför han blev kallad för tönt. Hur Danny under intervjun lägger sej ner i soffan, flinar och flörtar mot mej, hur Erik ser på oss unga tjejer och hur alla tre minns sin barndom. Hur alla tre kollar och flinar mot mej och Camilla under konserten, hur Mattias försöker lära oss "movesen" till One call away, hur Danny kommer fram, ser mej i ögonen och sjunger till mej, hur Danny och jag sjunger till varandra textraden "i give you my love, but you don't care" från låten What is love samtidigt som vi ruskar på våra huvuden. Hur Erik fastnar i min jacka efter han kramat mej efter konserten, hur Mattias säger "jag också" när jag säger att jag blir rädd för dom skrikande fansen. Hur jag känner att Mattias ljuvliga parfymdoft fortfarande sitter kvar i mitt hår när vi sakta rullar hemåt.
Jag var så lycklig. Så fucking lycklig.
Kommentarer
Trackback
