Ja, det är faktiskt så.
När man inte har många människor i sin omgivning,
så måste man liksom gilla sej själv.

Jag kan gilla mej själv in för mej själv, if you know what i mean?
Sen i andras sällkap kan jag känna mej som världens sämsta
och fulaste i världen.

Jag kan känna mej jätteduktig, tills någon annan kommer
och ska vara så mycket bättre.

Jag gillar att vara annorlunda, jag gillar att göra saker
som inte folk förväntar sej att man ska göra.
Jag kan liksom börja prata med en helt radom person.
För jag har insett att livet blir mycket roligare då, med människor.

Alla människor som finns här i världen, dom har sitt och jag har mi..
nej vänta lite nu, jag har faktiskt inte mitt. Jag har mej, och nästan
ingen annan.

JAG är JAG. och jag har MEJ. Jag har inte MITT utan jag har MEJ.




LINN