Alla har vi någon gång slukats upp av det kalla svarta hålet, hamnat längst ned på botten och sedan fastnat där med en känsla av olycka. Samtidigt har vi nog alla också svävat på de berömda rosa molnen och haft en känsla av lycka.

Lycka och olycka
ljust och mörkt
kallt och varmt
glädje och sorg
kärlek och hat
liv och död.

Är det just för den död som vi vemodigt lever? Kan man dra slutsatsen att vi lever för att dö? Ingen vet säkert och alla har vi olika relationer till det liv vi faktiskt lever.

När min väckarklocka på mitt nattduksbord ringer en tidig, kall måndag morgon så är inte det första jag tänker ”tack gud, för att jag lever och är frisk” även fast jag innerst inne skulle önska att det var så. Jag skulle vilja uppskatta många saker mycket mer än vad jag gör.

Är vi nöjda med livet? Idag fokuserar de allra flesta människor om att ”fånga dagen”, ”leva i nuet” och att ”leva varje dag som att det vore den sista”. Kanske är det så att vi tänker på att vi MÅSTE leva i nuet så mycket att vi faktiskt glömmer bort det.
”Det är en konst att vara nöjd. Nöjd med sig själv och nöjd med livet” skriver Jonas Colting i sin krönika Att njuta av livet. Ja jag håller med. Om vi tänker oss att en relation till ett liv ska bli en tavla så använder vi oss av både mjuka och något hårdare penseldrag samtidigt som vi försöker att inte måla utanför. Det tar tid att måla den här tavlan men tillslut så börjar tavlan likna något och vi kanske kan känna oss nöjda. För den där känslan av att aldrig vara nöjd med just ditt liv, hugger dig bara i ryggen. Var istället nöjd över dig själv, över livet även fast du kanske inte fick alla rätt på matteprovet i veckan eller att du gjorde ett litet misstag för någon månad sen.

Jag hatar livet samtidigt som jag älskar det. Tankarna om livet går upp och ned och svänger hit och dit.  Vad är ett liv?

Hur ska man leva på bästa sätt? Hur ska jag vara som människa? Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Vi är många som funderar över hur vi ska gå tillväga för att få den perfekta relationen till livet och dessvärre finns det ju inget konkret svar. Du måste känna efter själv.

Jag tror vi faktiskt kort och gott ska strunta i det ”perfekta livet” och leva det liv vi faktiskt lever. Vi ska fokusera på att vara nöjd istället för att sträva efter något som i de allra flesta fall inte kommer slå in. Livet skulle nog bli så mycket enklare då. Någon dag önskar jag att alla människor inklusive jag kan stå upp och säga ”Det här är jag, det här är mitt liv och jag är fan nöjd”.

Linn Hammarlund