Vi letar efter något unikt och nytt men vill ha det gamla vanliga.
Jaha. Då satt jag där i tv-soffan för någon vecka sedan likt de flesta och tittade på det nya och färgsprakande programmet X-factor. Den sista utslagningen innan de direktsända programmen skulle börja. En efter en slås ut och jag blir bara mer och mer frustrerad, ja rent ut sagt så fucking jävla arg. För vilka är det som får åka hem och vilka är det som får stanna? Jo alla som är udda, unika och har något eget dom röstas ut. De som har den klassiska rösten och idealutseendet går självklart vidare. Precis som det alltid har varit.
För mig var detta en sådan enorm beskvikelse så jag verkligen trodde X-factor inte skulle vara som alla andra program, utan mer mänskligt och nytt. Allt det som tv-program i alla tider har saknat. Som vanligt så hade jag varit för hoppfull på samhället och dess tänk.
Min allra största irration var när Awa Santesson gick vidare, men inte Sara Nutti.
Sara är en skön, cool brud som kommer från den minsta byn man kan föreställa sig. Hon ställer sig på scenen och har verkligen en enormt känslofull, härlig och unik röst samtidigt som hon har härligaste personligheten. Hon har allt som jag tycker X-faktoren ska innehålla.
Det enda jag anser som Awa har som är unikt är hennes ålder. Jättesöt tjej, fin röst MEN hon har inget speciellt. Bara vanlig, tråkig, inte egen och ett utseende som gör att hon kan glida in på en räkmacka i många sammanhang.
Vi letar efter någon som har "X-et" men tar bara det säkra kortet och kör på det som ser bäst ut i tv.
Känner att jag inte kan formulera mig på ett moget sätt längre så nu exploderar jag...
Varför i helvete är det så jävla viktigt att ha ett fucking jävla äckelbra utseende?
Varför väljer man att tycka att en liten söt oskyldig tjej med en alldeles för vanlig röst är unik?
VARFÖR I HELA FANSKAPET väljer man den snyggaste när personligheten eller rösten är lika?
Tex. så valde Orup Freja Modin framför Christine Zakrisson. Av en slump? Nej för att Freja är ung, har det idealutseende vi alla suktar efter trots att båda två hade väldigt lika genre och lika röster.
Ja, okej att det är så Sverige ser ut idag och att det är så Idol och alla andra program går ut på. Men nu, nu för i helvete när det skapas ett program där man ska leta efter något alldeles extra unikt men man fortfarande går i samma fotspår gör mig så grymt jävla arg. Vi tar dom tjejer och killar som har helt okejiga röster men framförallt bra utseende. Alltså det bara kokar inom mig. Inom mig finns så enormt många känslor och tankar men jag har så svårt att formulera mig på rätt sätt.
Det jag ville komma fram till var, att vi letar efter något unikt och nytt, men vågar inte satsa ordentligt så vi bestämmer oss för att vi i alla fall vill ha det gamla vanliga.
Ska allt detta någonsin ta slut? Inte för min skull, inte för din skull. Utan för MÄNNISKANS skull.
Blir så less, om det mot förmodan inte skulle ha framgått. Fan ta vara på det som är unikt och skit i det gamla vanliga. TÄNK OM FÖRFAN
