världens härligaste dröm.

Tåget rullar in på perrongen mitt i Stockholm. Jag slår ett extra öga vid stolen jag satt på om jag glömt någonting. Nix, allt var med. Nu kör vi! Tänkte jag. Jag tar dom tre kliven ner för tågets smala trappor. Sätter ner foten på huvudstadens vackra asfalt. Ja, till och med asfalt kan vara vackert i just den här stunden. Med full av förväntan och nervositet sätter jag fart i riktning mot Drottninggatan. Så svårt kan det ju inte vara att hitta till sveriges populäraste salong? Där är den. Bobbys Salong. Där ska jag vara en hel dag. Jag kan bara inte förstå.

Jag samlar på mej det lilla modet jag har och öppnar försiktigt dörren till den ruggigt fräscha salongen. Mitt hjärta bankar som aldrig förr när jag känner den ljuvliga doften av hårfärg, shampoo, brända plattänger och hårspray. Jag smyger mej försiktigt in och efter ett tag möter jag Bobby - sveriges främsta kändisfrisör. Han hälsar mej varmt välkommen och vi fortsätter med att småsnacka. Jag känner mej förvånadsvärt bekväm och frågar honom om han inte kan styla mitt hår, nu när jag äntligen är här. Visst kan han det. Vi fortsätter prata om att jag snart ska börja på frisörprogrammet och att jag så småningom precis som han, vill öppna en salong mitt i centrum i Stockholm. vi kommer bra överens och pratar om allt och inget när vi plötsligt märker att dagen börjar lida mot sitt slut. Min sista fråga blir:

-Hur ska man vara för att bli anställd av dej?

-Ja, man ska vara trevlig och väldigt öppen. Det är bättre att man är lite bögig än att sitta i ett hörn och deppa. Säger han ganska så seriöst. Jag kan knappt hålla mej för skratt för det bisarra svaret.

- Haha, men om du ska beskriva mer då? Frågar jag blygt.

-Då ska man vara precis som dej. Säger han och ler medans han börjar plocka i massa stylingsprodukter och en tidningsbok om hur man öppnar en egen frisörsalong till mej i en papperskasse. Han skriver även en lapp till skolan om hur jag skött mej och som ett "CV" tills jag ska söka jobb. Med tårfyllda ögon utav lycka ger jag honom en kram. Jag går med upprymda steg mot salongdörren. Jag öppnar sakta dörren och stannar. Jag vänder mej om och klämmer fram ett "hejdå" innan jag stänger dörren, hör väckarklockan ringa och inser att detta bara var världens härligaste dröm. Men ingen har ju någonsin sagt att inte drömmar kan bli sanna.

Det här var helt ärligt den härligaste drömmen jag drömt i hela mitt liv. Säg vad ni vill. Punkt slut.

Låter jättehärligt, och du skriver så jävla bra!

Skicka den till honom vettja!

skulle ju inte sitta helt fel det där inte! :)