snart rinner tårarna ner för mina kinder.
Alla krav på hur man ska vara, ännu en gång hur man ska se ut, hur man ska prestera, hur man ska vara för att vara värd en vän, hur man ska våga leva. Allt tynger ner mej. Jag bär en ryggsäck med sten i. Varje dag känns det som jag klättrar med ryggsäcken upp för ett stort berg. Jag vill känna glädje i vardagen, men jag hittar den inte.
Jag sitter här med mina svaga armar.. Känner hur tårarna snart börjar rinna ner för mina kinder. Varför? Jag kan inte känna frihet, jag kan inte andas ordentligt. Jag bara hoppas och hoppas att det någon gång ska bli bra.
Även om det bara är "det kommer gå bra linn" så är det inte bara för mej.
Ni vet vilka ni är.
Det här är den riktiga linn, som jag vill vara.
Kommentarer
Postat av: SOFIE
Du ÄR den Linn också. Det är bara det att hon göms undan lite ibland när allt annat tar över. Du vet var du har mig och det är bara att höra av dig oavsett om du är glad eller ledsen. Kram
Trackback