Det är konstigt egentligen att jag lever och sitter och skriver detta men om jag ska vara ärlig (det ska man ju alltid vara men det låter lite fint sådär) så har jag väntat på den här stunden väldigt länge. Att få skriva av mej alltså. Dom här tre åren har varit ett helvete för mej. Utan att överdriva. Det ända positiva är att all denna skit gjort mej så oändligt mycket starkare. Jag kan inte sätta varje sak i detalj men det har inte varit lätt, det är en sak som är säker. Jag förstår dom som faktiskt har haft bra kontakt med många i klassen, att dom kommer sakna den. Jag själv är i alla fall säker på att jag inte kommer att göra det.

'

Mitt i all denna skit så var kraven och pressen så extremt höga. Inte bara i skolan, överallt. Kan inte direkt sätta ord på vad det varit, men fråga mej gärna om ni undrar något eller om ni har några andra åsikter. Jag kan beskriva dom här åren med två ord egentligen. Ett helvete.