åt helvete.

Jag vill bort härifrån. Bort från hemska skolan. Bort från den hemska staden. Bort från alla idioter. Jag lever i ett samhälle där det går ut på att vara först och främst smalast, snyggast, ha bäst betyg, vara rolig och att vara den bästa kompisen. Det snackas skit hit och snackas skit dit. Jag säger inte att jag inte själv snackar skit, för det gör jag, ofta. Det är inget jag är stolt över, men jag har blivit sån mot min vilja. För att kunna passa in, för att kunna vara så bra som möjligt. Ändå mitt i allt ska man vara sej själv. Man måste försköna allt det dåliga. Om jag har förbannat jäkla ont i foten och jag skulle säga det, så skulle ju ingen lyssna? Men om jag säger: "Haha, vet ni vad jag gjorde igår? Jo jag snubblade över en bänk och sedan fastnade med foten i soptunnan som stod bredvid, så nu känns foten som en stor uppsvälld halsmandel! " Varför är världen såhär? Nej, ingen vet. Jag orkar inte leva mitt liv som jag gör nu. Men vad för liv skulle jag vilja leva då? Jo, som alla andra: -ett drömliv. Jag tänker bara på allt jag vill göra när jag är vuxen. Jag vill inte vara tonåring. Sej en bra anledning till varför man skulle vilja? Jag kan faktiskt inte komma på någon. Jag vill spy upp allt dåligt. Jag har gråtit flera gånger den här veckan, och det beror på oändligt många saker. En jävla massa små saker som bildar ett jävla stort problem. Just nu känns allt-åt helvete.
-
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0