den bästa dagen, ever.

Nu tänker jag berätta den här (som många förstått) EMD-dagen som en berättelse och ett mycket, mycket värdefullt minne. Läses endast med glädje.

Vi slår nervöst upp protarna till det stora konserthuset. Vi, vi som aldrig har haft sådan tur ska nu få några värdefulla minuter med våra, sen några år tillbaka främsta idoler. Som vi har suttit framför våra dataskärmar och kollat på hur andra fans fått möta dom skönaste männiksorna på hela jorden och blivit så avundsjuka att vi inte vetat var vi skulle tagit vägen.

Tävling efter tävling har vi noga föjt instruktionerna på hur man ska göra för att få en minut eller två till att samtala med våra idoler. Aldrig har vi lyckats. Då tog vi saken i egna händer, och kolla nu hur det gick.

Med fjärilar i magen sätter vi oss ner på dom bruna skinnstolarna i receptionen. Vi ringer våran kontaktperson, precis som det var tänkt. Efter några väldigt nervösa minuter kommer kontaktpersonen och hämtar oss. Sedan kommer yttligare en person som är ansvarig för själva EMD produktionen. Våran kontaktperson berättar att det är vi som ska ställa några frågor till grabbarna. Den ansvariga säger att dom tyvärr är sena med soundchecken, men att vi kan få komma in i salongen och kolla på det. Vi hänger inte riktigt med. Vi? Ska vi få kolla när EMD har soundcheck? En enorm glädjebomb sprids inom mej. Vi sitter där i salongen och förstår fortfarande inte vad som händer. Men mitt i allt så förstår vi ändå att det här är sant. Det är på riktigt. Där står dom, livs levande ca. 20 meter ifrån oss.

Soundchecket böjar närma sej sitt slut. Dom som vunnit EMD-träff-tävlingen ska nu få en träff med EMD. Vi ställer oss upp och börjar med lätta steg att gå ut från salongen, med en Mattias framför och en Erik bakom oss. Jag upprepar tyst för mej själv "va normal, va normal, va normal" för att inte mista den lilla kontrollen jag ändå har. Vi blir hänvisade till ett ställer där dom ansvariga inom en halvtimme ska hämta oss och säga att det är dags.

Mina kinder hättar som bara den. Känner till och med hur värmen stiger upp mot öronen. Jag mår illa. Jag som aldrig är så nervös så att jag mår illa. Vi går sakta ner till källaren i konserthuset. Vi hör ett svagt ljud av Eriks röst. Hjärtat bankar. Benen skakar. Kinderna ska vi inte prata om hur varma dom är.

Vi tar våra kliv in till rummet där dom är. Vi "attackeras" av en Danny med en stor systemkamera i händerna. "Här är tjejerna som ska intervjua er" säger våran kontaktperson. Vi går och sätter oss där det finns soffor och bord. Erik och Mattias kommer strax därefter. Vi hälsar på alla tre. Skakar hand såklart. Vi måste ju hålla igen och värka i alla fall en gnutta proffsiga. Vi sätter oss ner. "Det här är en dröm" ekar inne i min hjärna men jag lyckas snart övertyga mej själv att det faktiskt är sant.

Vi ställer första frågan, sedan flyter allt bara på. Dom är så snälla, roliga, tillmötesgående, flörtiga och sist men inte minst - dom är sej själva.

Tiden tickar iväg men vi måste ju hinna att knäppa något kort, tänker jag medans jag inser att vi suttit och pratat med dom i hela 30 minuter. Innan jag hinner ta fram kameran så frågar Danny om vi ska in på konserten också. Jag skäms över att säga att vi faktiskt inte bokat några biljetter. Men nu i efterhand så är jag jävligt glad för det. För vilken underbaraste kille i världen frågar inte då om vi vill gå? Att han fixar in oss? Att vi får sitta på första parkett? Gratis? Jo. Det ska jag säga dej - världens bästa Danny. Jag står och gapar. Vad är det här för dag?

Vi knäpper några kort innan vi måste säga hejdå och bege oss upp igen. Vi är så lyckliga. Det fattas ord.

Vi går in och sätter oss, längst fram. Flera gånger under konserten så tittar Erik, Mattias och Danny mot oss och flinar. Danny till och med går fram till mej och sjunger. Hur lycklig jag var vid den stunden? Det finns det inte ord för.

Efter konserten så är vi så sjukt glada och vi vill på något sätta tacka dom för biljetterna. Vi går ut och väntar vid deras turnébil med massa skrikande fans runt om. Vi står där ett bra tag tills dom tillsut kommer ut, och attackeras av dom alla skrikande fansen. Dom håller för öronen och går i rikting mot oss. Förstår ni? Dom går mot oss, och ger oss kramar och vi passar såklart på att tacka för den underbara intervjun och konserten.

Fansen kommer närmare bilen och jag säger högt "ahh, jag blir rädd ju!". "Jag med" säger Mattias innan grabbarna sätter sej i bilen och sakta börjar rulla ut från parkeringen.

Kan inte säga med ord hur underbar den här dagen var. Här kommer i alla fall en bild.



Somsagt, världens underbaraste killar.

Kommentarer
Postat av: camilla

<3 på det !

2011-04-08 @ 22:07:10
Postat av: Linnea

Såå roligt för er!!

2011-04-09 @ 13:01:51
URL: http://lsundling.blogg.se/
Postat av: hannah

alltså sjukt coolt och verkligen kul för eran skull :)

2011-04-09 @ 19:49:38
URL: http://hannahnicole.blogg.se/
Postat av: jennhy

fan vad coolt! :D

2011-04-11 @ 19:19:03
URL: http://jennhyolsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0